Visst känns det skönt när man vaknar och tror att klockan är 17 men så är klockan bara 10. Jag har äntligen fått sova ut! Nu kanske min snygghet kommer tillbaka.
Efter igår så har jag tänkt lite. Jag har tänkt på hur mycket jag får lära mig och får tänka om. Igår fick jag tänka om ordentligt.
Att få jobba som vävarinspiratör är både roligt samtidigt så skrämmande. Jag har tänkt att det är nu mitt ansvar och att jag ska kunna allt, inte bara om värvning, utan allt. Med jobbet så kom all kunskap ungefär.
Ni kanske tänker, men är det inte så då? Nej, jag kan inte allt och jag har inte alla erfarenheter. Att tro att jag eller Dennis är några övermänskliga saker är inte rätt sätt. Som jag ser det så är vi tillför att vara där och hjälpa till och skapa tillsammans (du och jag). Låt det vara flummigt, men jag tror att om alla går in med inställningen att vi ska lära oss, tror jag att vi kan nå skyan höjder. Eller vad tror ni?
//Stina Lisa
Leave a Reply